Restaurang Kalypso

På stranden i Nidri åt vi den godaste maten. Det var inga märkvärdiga saker, bara gott. Allt var gott. Vi åt lamb kleftiko, färskt lamm som kokats länge och sedan gratinerats med grönsaker och lokalt producerad ost, grillspett med nyfångad svärdfisk, bläckfisk och räka med en citronklyfta till, squashbiffar med fetaost i, vitlöksmarinerade rödbetor, och naturligtvis grekisk sallad. Oreganolammet var överraskande likt min svenska favorit: dillkött. Ja, till och med när min dotter beställde hamburgare fick hon nåt alldeles extra, en köttfärsbiff på kalv med oregano, mynta och spiskummin. (Men pommes kommer man visst inte undan, någonstans...)

Det var ett par kvinnor som lagade maten, och de verkade ha det rätt roligt i det öppna köket. När jag frågade servitören vad han rekommenderade sa han att "du måste lita på att vi vet vad vi gör här, restaurangen har funnits i trettio år". I vanliga fall hade jag inte känt mej trygg med det svaret, men den här gången kändes det bra och visade sej vara helt rätt. Vi såg inte att restaurangen hade så många gäster, och nån gång låg kocken och sov i en soffa vid ingången. Kanske kom vi vid opopulära tidpunkter eller så går det helt enkelt inte så bra för Grekland längre och det var det vi såg.

Och efter maten kunde man ta sej ett dopp i havet eller plocka vackra runda stenar (som den lilla polisen på bilden).  

Ingen risk för orosmoln vecka 29

Nästa vecka åker vi till Lefkas, Grekland, och enligt uppgifter som min man hittat nånstans är det 0% risk att det blir moln och 2% risk för regn - fråga inte mej hur det resonemanget hänger ihop, men chansen till finväder borde vara betydligt bättre än i Lund i alla fall. Jag gjorde den grekiska bönrätten gigantes häromdagen och den tycker jag mycket om. Hur autentiskt grekiska mina bönor är vet jag förresten inte och jag skiter i vilket för de här är jättegoda. Första gången jag åt gigantes var på min bröllopresa för - hoppsan vad tiden går - 9 år sedan, och sedan dess gör jag dem regelbundet. Oftast äter jag dem med klyftpotatis och tsatsiki, och det som blir över fryser jag in.

Gigantes

500 g stora vita bönor
1 gul lök
6 lagerblad
10 stötta svartpepparkorn

Tomatsås:
5 stjälkar selleri
2 gula lökar
1 morot
6 vitlöksklyftor
1 dl olivolja
1 dl tomatpuré
750 g krossade tomater av bra kvalitet
5 dl vatten
1 krm kanel
2 msk rödvinsvinäger
1 msk strösocker
1 tsk salt
nymald svartpeppar
(och så lägger jag i en parmesanskalk om jag har det hemma, och när såsen är klar tar jag upp den mjuka ostbiten)

Låt bönorna ligga i blöt över natten. Koka dem sedan enligt anvisning på förpackningen tillsammans med klyftad lök, lagerblad och svartpepparkorn.

Finhacka stjälkselleri, lök, morot och vitlöksklyftor. Stek hacket mjukt i olivolja. Tillsätt resten av ingredienserna till tomatsåsen och låt koka ihop i 30-60 minuter. Tillsätt de kokta bönorna, låt det hela bli varmt och smaka av.

Min fiffiga dotter gör spett

I midsomras hade vi knytis på jobbet och alla tog med lite olika godsaker. Jag gjorde små caprese-spett och färsk mango inlindad i parmaskinka på pinnar och getostbollar med dill. Mango- och parmavarianten gillade jag nog mest. (Nu blir det här blogginlägget lite privat och familjemysigt och om du tycker det är jobbigt med söta barnhistorier kan du sluta läsa här...) Min dotter var oerhört fascinerad över hur jag gjorde spetten. Utan att vi andra märkte nåt gjorde hon sen egna sorter i finaste pickipicki-stil. "Ho-ho, nu bjuder jag på jordgubbar, krusbär och banan PÅ SPETT på balkongen!" Och dagen därpå gjorde hon ännu mer avancerade saker, spett med varannat smultron vitt och varannat rött, och "randiga spett" med svarta vinbär och körsbär. Hon är väldigt företagsam, min dotter. Sen tog pinnarna slut.